10 dagar hemma = nästan 40-års kris...? Gott Nytt År!

Vart tog det här året vägen? Troligtvis dit alla de övriga hittils tagit vägen. Ute smäller raketerna och jag börjar visst bli lite sentimental. Det är så mycket jag skulle ha velat göra under året, men som blev ogjort. Lite på hälft, men det hör livet till. Om vi skulle ha gjort allt vi ville, vad skulle det då vara för mening med att fortsätta?

 

Vänta nu hösten...en massa intressanta yogakurser...oktobersnö. Konstigt med färggranna lönnlöv bland snö. November och december, jobb och yogatimmar. Blev för kallt att tvätta fönstren, hemligt stolt över att skippat detta "måste" för i år. Så mycket mer hann jag inte med. Mörkt om kvällarna, mörkt om morgnarna. Gäääsp. Sen kom julen och 11 dagar ledigt. Och nu så här på 10:e dagen står det klart för mej att jag kommit allt närmare något slags 40-års kris. Paniiik?

 

 

Gamla stan

 

Problemet är bara att jag är faktiskt 36, inte 40. Jag har tydligen för många 40 åringar i min bekantskapskrets ;) Tack till er!  Dessutom är jag nöjd med det mesta, så det är väl ingen egentlig kris heller. Men jag skulle så gärna förlänga dagarna lite och veckosluten lite till. Ibland känns det som om livet går mej förbi emedan jag är upptagen med allt möjligt annat, som måste göras.

 

Ljuset är på väg tillbaka!

 

Har hela året försökt prioritera, tänker fortsätta på den linjen. Måste bara först kolla att jag säkert prioriterat rätt. "Rensa lite i röran", släppa taget om allt gammalt och börja ett nytt år, en oskriven sida med många nya möjligheter. Ett riktigt Gott Nytt År till dej! Hoppas du kan förverkliga det du mest önskar dej <3 

Turistar hemma och lämnar "tonåringen" parkerad...

Det finns en sak som ännu aldrig slagit fel, att "turista" hemma i gamla stan! Äkta minisemester, som går att avnjutas hela året runt. Ifall man har lyckan att bo här vill säga. Ån med strandbodarna, gamla stans små butiker och caféer...turister som tar foton...och så här på en sommarlördag: brudpar! På väg till eller från kyrkan, eller så har de fotografering utomhus. Och kullerstensgatorna och smala gränder. Läste någonstans att det är hälsosamt att gå på kullerstenar, att de påverkar humöret postivt på grund av hur fotsulan trycks mot de runda stenarna. Jag vet inte om det är stenarna eller atmosfären i allmänhet, men jag blir alltid på gott humör av att gå omkring i gamla stan. Värt att testa!

Ifall du tror att det här blir dyrt, så glöm det. I varje fall i mitt fall. Det enda jag köpte var en liten keramikskål för 12€ och oftast går jag inte in i butikerna utan bara njuter av stan. 

Misstänker att jag börjar bli lite anspråkslös. Jag köper sällan någonting numera. Min bil fyller nästa år tretton, borde jag kanske fira att den blir tonåring? Jag har dessutom inte tänkt byta ut den på en tid. Undrar lite vad jag menar med "en tid"? Går väl några år igen. ;) Och sofforna, de är från januari 1998, jestas 14,5 år gamla! Enligt någon undersökning byter finländarna ut sin soffa ca vart 5:e år, endel ännu oftare. Jag ligger tydligen efter med rätt många år redan. Och så har ändå en kanin tuggat på kanten på den ena...

Våra köksstolar är mina föräldrars gamla, benen är lite ojämna efter att ett antal hundvalpar har tuggat på dem. Men de är jätte bekväma att sitta i, dessutom har jag börjat tycka att de är charmiga! Vi har även nya möbler, ifall man med "nya" menar sådana vi köpt för 4-5 år sedan. Okej, nu tror jag att jag börjar förstå varför jag trivs så bra i gamla stan bland allting gammalt och slitet...

"Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet" Cicero

En varm sommardag, smala gränder med kullerstenar, husen tätt intill varandra - mitt hjärta ler. Jag älskar gamla trähus <3 I ordets rätta bemärkelse, jag faktiskt älskar dem!! Ju äldre, desto bättre. Flagnande målfärg, lite sneda staket, lummiga innergårdar med gammaldags perenner. Aj aj, kan det bli bättre? Trädgårdsgunga och hängmatta? Om jag lyckas titta in på deras gårdar och ser så mycket som byk hängade ute på tork...vilken glädje!

Jag har troligtvis helt fel, men det känns som om livet är lugnare i dessa hus. Som om tiden skulle gå långsammare, som om sommaren skulle vara mer sommar och lediga dagar fler.

Som tur har jag tydligen helt glömt bort att det också finns en vinter, oftast en lång sådan, kall och snö. Snöskottning, dragiga rum, elda i kaminer.  En massa saker som måste fixas hela tiden, kanske taket t.o.m läcker? Äsch, det är mycket roligare att fantisera att invånarna jobbar på distans hemma från sitt lilla söta vinda hus, kanske är de rentav konstnärer, har en liten verkstad, café eller håller yogatimmar hemma? Att de har randiga yllestrumpor på fötterna, pyntar köksbordet med blommor från gården och en katt som vilar i gungstolen. I ugnen puttrar en ekologisk grönsaksgryta OCH ingen har bråttom någonstans.

När t.o.m. brödet är stressat vad borde egentligen göras?

Min syster lånade den här boken åt mej "Den hemliga kocken" skriven av Mats-Eric Nilsson. Underrubriken är "Det okända fusket med maten på din tallrik". Jag tvekade faktiskt inför att låna den. Jag ville inte bli så uppskrämd över alla E-koder att jag inte längre skulle kunna gå och handla utan att lusläsa alla innehållsförteckningar och sedan komma hemma med typ ingenting från butiken, kanske en ekologiskt odlad fänkol och ett par morötter? Men det var faktiskt inte det som var resultatet, att bli uppskrämd över tillsatta ämnen. Istället förstår jag nu hur näringsfattig industriellt tillverkad mat har blivit.

Det känns lite som om att vi äter en massa gegga som maten drygats ut med så att det skall bli så billigt som möjligt.  Både för industrierna att tillverka och för oss konsumenter. Vatten sprutas in, tydligen mycket oftare än jag förstått. Sedan läggs det till en del ämnen för att konsistensen skall bli bättre. Utöver dessa ännu konserveringsmedel för att vi skall kunna handla så sällan som möjligt. Kanske det inte är så fixt att storhandla? Skapar det en ytterligare efterfråga på längre hållbarhet?

Efter alla processer har maten blivit så smaklös att aromämnen måste användas. Näringsinnehållet så värdelöst att vitaminer läggs till! Och om det på förpackningen står "med smak av banan", så är det knappast banan produkten innehåller - kanske hela 2 % och sen lite dittan och dattan kemiskt tillverkat för att skapa banansmaken. Får mej att undra hur päronglass skulle smaka om den verkligen innehöll en massa päron? Och hur skulle den se ut utan färgämnen, knappast så fint ljusgrön som nu?

"Fusket" gällar faktiskt inte bara sk. "färdig mat" utan en massa basprodukter vi äter. T.o.m. brödet lär vara stressat - det tvingas att jäsa helt för snabbt. Det är nästan så att jag börjar tycka lite synd om det, stackarn. Nå, imorgon äter jag  igen till morgonmål ett par stressade brödskivor med ost som har suspekt lång hållbarhet, dricker mitt te och häller blåbärssoppa över kvargen. Köpt blåbärssoppa, har inte ännu vågat kolla hur många procent blåbär den innehåller...

Läs boken, den är ingen tråkig fackbok utan faktiskt lättläst och underhållande! Kanske mat inte behöver vara förmånlig, kanske vi borde dra ner på andra utgifter istället? Bra mat vs. dyr elektronik och utlandsresa? Köpa stor platt-TV och sedan äta mat utdrygad med cellulosa, för att lite spetsa till det hela :D

"Äkta vara"



16.7.2011 vs 16.7.2012

"Skymning rår över skogar och vatten
snart har dagen nått sitt slut
Inom kort härskar mörkret och natten
och vår lägereld dör ut
Låt oss värmas ännu av dess lågor
Låt vår sång gå fram som havets vågor
Skymning rår över skogar och vatten
snart har dagen nått sitt slut"

"...snart har dagen nått sitt slut". Av sommaren borde det dock finnas mycket kvar, men det känns mer som om att någon bytt ut juli mot september. Kanske det betyder att vi får juli i september istället? Vem vet? Regn och mörkt, får mej att vilja tända ett ljus, ta fram en tjock filt och krypa ner i soffan med en god bok och en påse chips. När jag var liten brukade jag  när det regnade lägga en filt över köksbordet och krypa in i "kojan" med en Kalle Anka. Litet av samma känsla har jag nu.

Idag för ett år sedan gifte vi oss, då var det faktiskt sommar på riktigt. Ikväll parkerade vi i regnet bilen utanför kyrkan där vi gifte oss. Jag kommer ännu ihåg det så bra. När vi stod på tröskeln på väg in till kyrkan och väntade på att kantorn skulle börja spela, det var någonting alldeles särskilt med den känslan. Vigseln och sångerna vi valt. Fotona som togs ute på gården på oss och släkten. "Diamanterna" i mitt hår, kullerstenarna under mina klackar och rosen på K:s kostymsrock. Den stiliga karln som jag faktiskt just gift mej med. Solsken och värme. Prasslet av min brudklänning. Restaurangen där vi firade efteråt och kvällen på herrgården. Endel dagar känns helt för korta och detta var en av dem! Tack K för det år som gått och för ikväll <3

Semester går inte att lagra..och det är säkert ett gott tecken att börja veckan med att söndra en spegel?

Måndag morgon klockan 6:15 : två gråblå kanske lite gröna ögon tittar yrvaket på mej. Yes, de är mina, fast de ser mer ut som små springor mellan påsarna som består av ögonlock och huden under ögat. Det räcker vanligtvis en halvtimme  nuförtiden innan ansiktet återgår till det normala. Är det kanske det här man kallar till "ålderstecken"? Behöver jag lägga till hur svårt det kan vara att applicera eyeliner? Nä, jag trodde inte det heller.

"Klirr....". Sablar också, puderdosan föll i golvet och spegeln gick sönder! Bra början på veckan? Som tur var spegeln rätt liten, räknas det?

Andra veckan på jobb efter semestern. "Semestern kan inte lagras, och därför är det viktigt med flera öar av återhämtning under året" säger beteendevetaren och "stressdoktorn" Tomas Danielsson i junis nummer 2012 av MåBra. "Bara fyra dagar efter semestern har du ingen avslappningseffekt kvar av din ledighet". Just så, då förbrukade jag min avslappningseffekt redan efter förra veckans torsdag! Bra påminnelse om att det är guld värt att hitta en liten stund av avslappning och vila varje dag. Inte bara någon vecka om året. Ugh, stressdoktorn har talat!

Rosarium Uetersen har börjat blomma

“When one door closes, another opens; but we often look so long and so regretfully upon the closed door that we do not see the one which has opened for us.” Alexander Graham Bell

Inatt drömde jag det där igen, att jag hittade en  ny dörr och nya rum hemma hos oss. Det börjar tydligen bli lite Narnia över mina drömmar. Öppna en dörr och kliv in i en ny hemlig värld.

Rummen brukade förr vara gamla, sedan länge oanvända och lite dammiga. Med en knarrande dörr och typ spindelnät i hörnen och små fönster varifrån det kommer en strimma dagsljus. Men någonting har förändrats, för inatt hittade jag ett stort splitternytt kök, ett kassaskåp och ett arbetsrum i vårt uteförråd. Och min första tanke var "Precis vad jag behöver, hur har jag inte märkt detta förut!?". Men arbetsrummet var tydligen uthyrt till en kvinna med kort mörkt hår. Jag tror hon var konstnär, eller kanske journalist...hmm...behöver visst säga upp hennes hyreskontrakt ;)

Bakom förrådet stod det tre uteburar på rad. Jag hade min kanin i famnen och lyfte in den i en av dem. "Här måste vi börja ha den om somrarna" och vilken lycka jag kände! Det var "Mämis", "mammas Jänis" <3, fast han har tyvärr inte funnits till mer på några år.

Pysslade lite i trädgården idag, klippte av de vissnade tulpanstjälkarna, plockade löss från rosorna och drog upp lite ogräs. Rosorna börjar snart blomma, New Dawn har fina små ljusröda knoppar. När de sedan slår ut är blommorna vita. Det är så enkelt att tänka ute bland blombänkarna, tankarna är på något sätt klarare, kanske de helt enkelt är färre och kommer i ett långsammare tempo?

Kattneporna behövde nya stödpinnar, bestämde mej för att gå efter några till förrådet. Väl framme, när jag lade nyckeln i dörren, slog det mej plötsligt. "Det ska jag kolla närmare på, kanske jag borde "googla runt lite?"

En av riddarsporrarna har bestämt sej för att bli lila i år

"Evigheten" kom ikväll mellan 17:50 och 19:00

"Att se en värld i ett sandkorn

och se en himmel i en vild blomma,

hålla oändligheten i sin handflata

och finna evigheten i en timme"

William Blake

"Det var då en sällsynt vacker björk" och det var då en rätt besynnerlig tanke tänkte jag därefter. Gammal och knotig, stammen var sned, men grenarna sträckte sej så stolta upp mot den ljusblåa sommarhimlen. Kronan badade i solljus och lövena nästan glittrade i grönt. Och där låg jag under den och väntade på att yoga timmen ute i trädgården skulle börja. Jag hörde dragspelsmusik och en kvinna sjunga, ljuden kom med vinden, kanske nerifrån stranden. Det prasslade i buskarna och jag kände gräset kittla mot min hud. Vilken lycka att få uppleva allt detta på en onsdagskväll!

Här fann jag en liten evighet mellan kl. 17:50 och 19:00, för att vara riktigt exakt. Kanske den brukar dyka upp vid det klockslaget, vem vet? Små vardagliga saker i livet kan ge så mycket glädje bara vi har tid att stanna upp och lägga märke till dem. Sedan undrar jag lite över den gamla björken, kanske även människor är vackrare som äldre? Lite rynkigare, lite krokigare men med en lite djupare blick och erfarenhet av livet. Så länge vi inte är så trötta och jäktade att vi tappar glimten i ögat.

Kanske kunde jag ha betalat 7€ till för att få stanna en timme längre kvar på gården, få en stund till av "evigheten" och bara njuta av sommaren?

Helt "ute och cyklar" bland gubbar med konjaksglas i skogen...

Om det är någonting jag är bra på så är det att tappa bort mej. Typ gå in i på toaletten eller i städskrubben då jag är hos någon och hälsar på och ämnar öppna ytterdörren. Jep, bägge två har hänt och säkert en massa andra alternativ också. Speciellt stora byggnader är svåra för mej att hitta ut från. Det är många platser jag besökt (läs vänners hem), men inte skulle hitta tillbaka till, nå kanske med hjälp av min smart telefon eller utskrivna kartor från internet.

I går kväll efter att igen en gång blivit kallad för nattuggla och fått frågan att varför i all världen kommer jag på idén att åka på cykeltur så pass sent på kvällen, åkte jag och K ut på cykellänk. Vet du, solen råkade ännu skina så fint och jag längtade efter en stund vid vatten. Måste få komma ut i naturen och riktigt njuta av sommaren. 

Så det var med tanke på vatten vi åkte iväg. Som tur så finns det vatten rätt nära där vi bor. Det blev en massa cyklande på små sandvägar, vägar som inte verkade leda någonstans, kusliga hus och lite "det här börjar bli rätt så avsides känsla". Men det var roligt, älskar att efter alla år jag bott här fortfarande kan tappa bort mej och vara på ställen där jag aldrig varit förut! Båtar, doften av hav och skog och den svala kvällsvinden. Lite som att åka på snabb stugsemester, räckte bara ett par timmar och kostade ingenting. Men var värt mycket i en känsla av frihet.

På en av de små sandvägarna dök det plösligt upp några gubbar, en av dem hade t.o.m ett fullt konjaksglas i handen. Kanske var de på väg ned till stranden, fast vägen verkade inte riktigt leda någonstans. Precis när vi skulle cykla förbi dem hälsade K på dem. Hah, bekanta i skogen, nu vet vi vart han håller hus om fredagskvällarna. Där ser man, det finns flera än vi som håller till på konstiga ställen. Det är sommarkvällarna som gör det, de lockar ut oss på ett sätt som bara en solig sommarkväll kan göra <3 I varje fall om man är en nattuggla, eller ska vi kanske säga "kattuggla", eftersom jag tydligen också är som en katt...

Vresros, doften av min barndom

Horatius: " Fånga dagen och lita det minsta möjliga på framtiden."



Vy från kvällens cykeltur

Ibland är det inte helt lätt att hålla ordning på sina tankar. När jag var i duschen märkte jag att jag i mina tankar både var på jobbet, planerade inför hösten och summan av allt detta vart att jag började tänka på Afrika. Afrika? Huh, huh, var inte särkilt närvarande. Inte undra på att jag ibland står lite väl länge i duschen...

Jag tänker rätt sällan bakåt i tiden (det är inte så mycket som det går att göra åt sådant som redan varit), men framåt lite väl mycket. Oftast dessutom helt i onödan. Jag menar inte att jag borde börja leva varje dag som om den med säkerhet vore den sista, det skulle troligtvis inte vara en så bra idé ifall morgondagen ännu kommer. Endel saker behöver planeras och jag tror det är hälsosamt att ha mål för framtiden, men största delen av uppmärksamheten borde vara "här och nu".

Den här veckan är det svårare än vanligt. Det är som om jag gång på gång skulle fiska med ett virvelspö, flötet hamnar någonstans vid slutet av veckan och jag hamnar jämt o ständigt att tvinna upp linan på själva "virveln" för att komma tillbaka till nuet. Jag vill bara vara här, skulle så gärna vilja stanna tiden. Jag tror jag stannar kvar här, en solig sommarkväll, det är livet!

Min nya följeslagare, jag är så glad över den!
Fullt möjligt att jag blivit rätt anspråkslös, men denna gamla damcykel jag fick gratis duger bra åt mej.

 

Donna Farhi i boken Teaching Yoga, som jag håller på att läsa : " We find that all we need lies within the moment, even if the moment is difficult. This contentment arises of the realization that no matter how sticky and difficult life can be, when we stand in our own center, our inner self remains untouched."

För en del är det fiske, löpning, handarbete, matlagning eller kanske gå på länk med hunden - för mej är det yoga.

Egentligen drogs jag till yogan långt innan jag förstod det själv. Som liten och som tonåring brukade jag varje år gå på någon danskurs, ibland var det jazzdans (det var populärt på den tiden...), ibland flamenco eller t.o.m street dance. Min danslärare brukade i slutet av varje timme släcka lamporna i salen, be oss lägga oss ner på rygg på golvet, sluta ögonen och bara stilla oss. Och jag njöt. Det var högt till tak, tyst och lugnt. Inga krav. Vid något skede märkte jag att denna stund i tystnad var den bästa i hela veckan. Jag tyckte att det var konstigt att jag tyckte på det viset, hade lite roligt åt mej själv. Det var tydligen ganska enkelt att få mej nöjd! Inte visste jag då att jag egentligen låg i yogans Savasana ställning "död mans ställning". Men det var helt tydligt det jag behövde!

I yogan finns det mängder av olika ställningar, de kallas för "asana". Jag tycker det är lite synd att yoga bilder ofta är tagna på väldigt underliga och svåra asanor. Man får enkelt intrycket att man måste vara vädigt mjuk och ha en fenomenal balans. Men så är det inte. Det är inte hur vig man är, hur djupt man kommer in i en rörelse, som räknas. Du kan glömma alla eventuella prestationskrav, åtminstone om du går på mina timmar :)

Det är viktigare att vara närvarande i stunden, i din kropp, lyssna till den och bara andas. Att göra asanorna på lämplig svårighetsgrad för dej själv, rätt så de inte skadar din kropp och bara glädjas av känslan de ger och lugnet på yoga timmen. Sen är det fullt möjligt att du efter några år klarar av att göra sådant du förut inte trodde var möjligt! Men det finns så mycket mer till yogan än bara asanorna. Det är ett sätt att leva, att tala sant, att vara nöjd med det du har, att må bra här och nu, behandla både dej  själv och andra väl...och så mycket mycket mer. Yogan har sakta men säkert förändrat mitt sätt att tänka och leva och det är till det bättre!

Midsommarbrasa, vacker och så meditativ att titta på

“It is not enough to be busy; so are the ants. The question is: what are we busy about?” Henry David Thoreau

Den här bilden för mej att vilja åka ut till landet. Ah, sommar!

 Jag var på lördagen på middag till mina föräldrar. Fick för mej att kolla lite i en gammal bok med foton på olika hus i Östra Nyland här i Finland. Kom ihåg att där finns ett foto på huset där min mamma är uppväxt. Min mamma bodde på landet, någonting som hon inte riktigt verkar ha gillat. Hon brukar säga att på landet kan man bo "om det är sommar och söndag", men tydligen bara om denna kombination uppfylls ;).

I boken nämdes att min morfar varit jordbrukare och att hans fru, omnämd som värdinnan på gården, har som hobby gårdsskötsel. Om min mamma står det att hon är hemmafru, både för- och efternamn felstavade. Hittade info om en av min farbröder också i krönikan, det stod att han gillar att resa, det lär väl stämma fortfarande.

PS. Dotterdottern längtar ut till landet, dock endast om sommararna, men även andra veckodagar än söndagar. Och mamma, ibland kan jag också längta efter att vara hemmafru, fast det skriver jag endast här då jag vet att du inte läser det. Ingen brukar kalla mej värdinnan (närmast kommer min syster som full av ironi brukar  kalla mej "Prinsessan"), men jag har som hobby trädgårsskötsel. Fast trädgården är så liten att jag här i veckan köpte skylten nedan, ifall nån inte förstår att den lilla ingärdade några kvadratmeters plätten är vår gård. ..

Hjärnan på semester?

Hjärnan gör av med en fjärde del av vår energi och den behöver få vila åtminstone en tredje del av dygnet. Så nu borde den vara glad nu på semestern, då den fått sova 8-9 timmar per natt! Den behöver protein lika som våra muskler, ifall musklerna inte får tillräckligt protein tar de det från hjärnan...Gulp. Bra orsak att försöka få i sej tillräckligt med protein...

Jag har sedan liten älskat att sola och ibland undrat varför jag är så nöjd då jag ligger på en strand, eller på gården och känner solstrålarna gassa mot mitt ansikte, hela min kropp. Jag har först de senaste åren förstått varför. Jag brukar ibland meditera och solandet är egentligen ett slags meditation för mej. Det är då hjärnan förstår att den har semester. Behöver inte tänka någonting, det räcker med att känna solen värma. Det bästa är egentligen om det är så hett att solen riktigt bränner, jag är på en strand och kan gå och ta ett dopp i det skede som jag börja känna mej helt stekt och snurrigt. Låter kanske konstigt, men då förnimmer jag solen och sommaren allra mest.

På dagen när jag låg ute på gården och njöt av solen, kom jag att tänka på att jag kanske borde lita lite mer på naturen. Jag planterade för tre år sedan kameleontbuskar, jag trodde de dog första hösten. Bladen, de få som de hade, föll väldigt tidigt. Men, nästa vår visade sej att de var i liv och såg mycket frodigare ut. Förra året undrade jag över att bladen inte blev vita och ljusröda som det borde bli, de verkade inte riktigt förstå att de är kameleontbuskar. I år har de tydligen förstått det, då det ser ut som om jag målat bladspetsarna med vit målfärg och lite rosa. Det tar alltså sin tid. Ibland kan man inte göra någonting annat än vänta. Astern, den enda lilla jag köpte förra hösten fick någon ohyra och började se helt förtvinad ut, men i år ser den fräsh ut. Eller tänk att gräva ned blomlökar sent på hösten och sedan på våren vänta på att de ska dyka upp bland snön. Vilken glädje när de väl blommar! Och varje sommar har rosorna en hel massa bladlöss runt knopparna... Naturen har helt tydligt sina egna rutiner. Den verkar kunna sin sak.

Miss Bateman blir bara vackrare och vackrare

 “The mind is its own place, and in itself, can make heaven of Hell, and a hell of Heaven.” John Milton

 

Det sägs att vi tänker ca 60 000 tankar per dag, av dem är hela 90-95% samma som igår. Låter rätt oroväckande. Tänker vi verkligen så många tankar och hela tiden samma sak? Om vi sover 7 timmar av dygnet, så tänker vi ca 3500 tankar i timmen. Undrar hur dessa fördelar sej över dagen. Kanske lite färre på morgonen när vi just vaknat och på kvällen innan vi somnar, kanske några timmar mitt på dagen då vi tänker på högvarv? Hur räknas en tanke, den består säkert av flera meningar, ett litet kapitel för sej själv? Typ dagens "jag borde dammsuga, men jag är förkyld och dessutom skiner solen ute...och vem vill dammsuga en solig semesterdag? Borde jag kanske göra det imorgon istället, kanske vädret är sämre då?".

Min systers urgulliga hundvalp Albin. Jag tror inte han
bekymrar sej speciellt mycket över morgondagen.

Vad tänkte jag på igår jämfört med idag? Hmm...det mesta är tyvärr samma som under de senaste dagarna. Jag läste ett par veckotidningar, de fick mej att tänka till om det ena och det andra, men ingenting revolutionerande. Mest "jaha, just så, det har jag inte kommit att tänka på förr". När jag lagade mat igår kom jag att tänka på att det skulle vara praktiskt med ett liters eller halvliters mått. Vau, vilken enastående tanke, eller kanske inte. Inatt tittade jag på TV, det kom ett program om svenska trädgårdar, vilka tävlade om någon titel. Fina medelhavsinspirerade gårdar. Men odlinszon 1, i södra Sverige. Fast de påstod att det skulle gå att odla citroner på nordligare breddgrader, bara man odlar trädet i kruka och tar in det till hösten. Och persikor, borde funka att gräva ner trädet i marken. Intressant, fick en massa nya idéer, men jag tror inte de är värst användbara här hemma på vår lilla radhusgård. Men de räknas väl som nya tankar?

Googlade lite snabbt om tankar på nätet. Det lär räcka ca 30 dagar att ändra sina tankebanor, bara man tränar varje dag. Jag brukar försöka lyssna på mina tankar men samtidigt hålla i minnet att de inte är några sanningar. Om jag märker att jag tänker någonting negativt eller begränsande, brukar jag lägga till frågan "Säger du det? Är det verkligen så?". Allt som oftast är jag efter detta inte alls säker på saken längre. Testa, det kan leda till många intressanta insikter!

 

“The mind is its own place, and in itself, can make heaven of Hell, and a hell of Heaven.” John Milton

Lupinerna blommar, midsommaren är snart här!

"Frihet är att inte ha några tider att passa"

  Jan Kantz

Semester i tre veckor, första officiella dagen idag. Vilken lyx! Idag när jag fixade lite på gården, läs "plockade bladlöss från rosorna", kunde jag inte undgå att tänka på alla som sitter kvar på kontoret och jobbar. Förra veckan hade jag jätte bråttom på jobbet, försökte hinna få en massa saker skötta innan semestern - idag har jag sovit till 9, åt morgonmål i en timme och plockade bladlöss på bakgården. Hah, så snabbt kan situationen förändras! Och är förkyld. Jag är rätt säker på att det beror på att jag sedan december gått och tänkt att jag inte kan bli sjuk, inte hinner bli sjuk. Nå, nu har jag tydligen tid för detta också, en smula ironiskt. Har bestämt mej för att i fortsättningen tänka "jag är frisk", det är kanske ett bättre mantra?

Denna sommar är min semester lite annorlunda jämfört med vad den brukar vara. Jag har tänkt stanna hemma och ta det lugnt. Ok, det finns säkert en massa vänner och bekanta som tvivlar på detta och undrar hur jag skall klara av det. Hoppas riktigt på att jag skulle bli lite uttråkad, bara för att få se vad som då händer. Brukar bli väldigt kreativ när jag är både utvilad och undrar vad jag skall hitta på. Det är den känslan jag saknat en längre tid, att vara tillräckligt utvilad för att orka med någonting nytt OCH att ha tillräckligt med tid för att kunna förverkliga det. Jag vet, jag har en massa egen tid. Jag har inga barn, inga husdjur, inget gammal hus som behöver ständig renovering, eller fasligt stor gräsmatta...men jag jobbar heltid och därtill som enskild företagare med yoga vid sidan om dagsjobbet. Och jag tränar, planerar yoga timmar, går på utbildningar...har alltid en massa idéer och små projekt på gång, ganska aktiv helt enkelt. Men nu tänker jag bli ineffektiv, vi får väl se hur det går! Som tur verkar min man ha samma semesterplaner som jag, får väl allt se vem som först blir uttråkad. Min kalender har sällan haft så tomma sidor, men jag kan bara inte boka in någonting, måste få vila lite först och glömma klockan för en tid. Ah, semester...



Miss Bateman blommar fint i år

“Everything that slows us down and forces patience, everything that sets us back into the slow circles of nature, is a help. Gardening is an instrument of grace.” May Sarton

Jag klev över tröskeln, in i det varma lite fuktiga växthuset och då slog det mej plötsligt - här är allt som förr! Det doftade våt filtduk, mull, basilika, citronmeliss, timjam, en massa örter i en härlig blandning. 17 år, vad är det? Igår kändes det som man ibland säger här i min hemtrakt "en hutt och en händelse". Som om tiden skulle ha stannat, som om någon lagt den i en burk och gläntat på locket.

Jag brukade sommarjobba där, på handelsträdgården. Varje sommar brukar jag åka dit pånytt för att shoppa lite. I år blev det sammetsrosor, en pelargon, månadssmultron, persilja, mörk basilika, timjam och något slags prydnadssalvia. Salvian doftar så gott, kunde bara inte motstå den.

Blommor är någonting som är svårt för mej att motstå, men någonstans där i växthusen mellan de långa borden med alla tänkbara sorter, brukar jag komma ihåg storleken på vår gård och balkong. Vi har ganska mycket perenner också, så det ryms inte så mycket mer. Men det är känslan som räknas, det är som om det nu skulle ha blivit sommar på riktigt när sommarblommorna är planterade. Om vi bortser från att jag igår var så trött efter jobbveckan att jag använde verbet "parkera" istället för att "plantera" och idag "kopiera", så kände jag mej verkligt lycklig när jag fick sticka händerna i mullen!

En blomma går inte att skynda, det brukar inte funka att försöka tvinga den att slå ut i blom, det tar den tid det tar. Så är det, allt tar sin tid och vi vet inte hur mycket tid vi har. Det enda som verkligen finns är nuet, ett andetag i taget.

 “I have never been able to grasp the meaning of time. I don't believe it exists. I've felt this again and again, when alone and out in nature. On such occasions, time does not exist. Nor does the future exist. ” Thor Heyerdahl

Jag tror att jag aldrig förut riktigt märkt hur vacker naturen är i maj. Det finns så mycket som blommar: först tussilago, vitsippor, maskrosor, krokusar, tulpaner, sedan liljekonvaljer, hägg, äppelträd och syrener. Solen som börjat värma och långa ljusa kvällar. Härligt grönt och det går riktigt att känna hur naturen vaknar till liv, det riktigt doftar sommar! Men, jag har haft för bråttom, synd men sant. Dags att inse att "less is more", bättre att vara närvarande på ett ställe, än att försöka hinna med så mycket som möjligt. Ironiskt nog, så har jag missat maj för att jag älskar juni, speciellt juli och augusti så mycket. Tänk att missa någonting bara för att man går och väntar på någonting annat...Bättre sent än aldrig? 

"5 minuter ännu?" var allt som oftast mitt svar när jag som liten var ute på gården och lekte och min mamma försökte få mej att komma in. Gång på gång "5 minuter", som du kanske gissar så kunde det räcka rätt länge innan jag kom hem ;) Det verkar sitta i fortfarande, det där med fem minuter. På stranden på sommaren när min man försöker locka hem mej, på morgonen när jag trycker på "snooze", på kvällen när jag borde gå och lägga mej. Jag brukade ställa min klocka bakåt, så att jag hade en orsak för att komma för sent. I år tänker jag försöka stanna så länge jag vill. Och gömma klockan på ett bra ställe!

“There is never enough time to do everything,
but there is always enough time to do the most important thing.” Brian Tracy

Om att kocka på distans och andra bra ursäkter....

det har aldrig ännu lyckats, det där med att laga mat på distans. Det är synd. Skulle jätte gärna vilja äta mer hemlagad mat, men hur gör man om man inte är hemma om kvällarna? Kockar på distans? Och jag som faktiskt någon gång i tiderna brukade vara så huslig. Brukade t.o.m baka mitt bröd själv, hade ofta gäster på middag, plockade svamp och hade frysen full av (nästan) själv fångad fisk. Hade ett eget grönsaksland med helt för mycket sallad och dill. Lite tomater och "mini" morötter. Det känns som ett antal liv sedan. Försöker hitta den här delen av mej själv igen, någonstans måste den ju finnas?

Och vad hände sedan? Fick väl tillräckligt. Flyttade från landet till centrum, började göra allt möjligt annat om kvällarna. På den vägen är jag ännu, dock ett par bostäder senare och ute i förorten. Fast det har sakta men säkert blivit lite bättre igen. Den här bostaden verkar ha en mycket bättre inverkan på mej. Är mycket lugnare här och faktiskt nästan lite huslig på lördagar och söndagar. Det är mycket roligare att laga mat om man har gott om tid! Men jag håller inte med om att det snabbt går att laga hälsosamma måltider, eller så är jag bara förbaskat långsam, slow food?  ;) Ifall man inte vill äta bara puré soppor och pasta, då går det ju bra. Och jag skulle verkligen behöva Gordon Ramsay i vårt kök, allting verkar bli färdigt vid olika tidpunkt. Äsch, det finns andra saker jag är bättre på än just matlagning, så jag tänker glädja mej åt alla eventuella små steg i rätt riktning! Men om du har bra idéer, hör gärna av dej!

Syrener, nu är det sommar på riktigt <3



Äppelträden blommar

Passa tider, inte precis min starkaste sida...

" - Hur mycket är klockan? sa tomten.
Hur mycket är blåklockan, tro?
- En kvart i månsken, sa älvan
och skakade sand ur sin sko."
Britt G. Hallqvist

Vilken härlig tidsuppfattning, nästa gång någon frågar vad klockan är, borde jag kanske testa att svara "Blåklockan? En kvart i månsken." Fast kanske inte i vilket sällskap som helst...

Jag har alltid varit dålig på att passa tider. Oftast beror det på att jag är litet av en tidsoptimist, tror att det mesta går snabbare att fixa än vad det egentligen gör. Ärligt talat, jag tycker inte heller om att passa tider. Det känns som om att någon berövat min frihet om det blir för mycket olika klockslag att passa. Trots allt har jag en del tider att passa, t.ex. ett visst klockslag jag skall vara på jobbet om morgnarna, vilket egentligen betyder att jag borde gå och lägga mej ett visst klockslag om kvällarna. Men det är mer en regel än ett undantag att jag går och lägger mej lite väl sent ;) Funkar betydligt enklare med olika klockslag om kvällarna. Samhället är inte uppbyggt med tanke på "kvälls- o nattugglor".

I sommar ska jag försöka få tiden att gå så långsamt som möjligt. Istället för att fylla min kalender, försöker jag skapa lite "tomma" dagar i den. Inte för mycket program på samma dag, inte för mycket samma vecka. Lite bättre balans mellan aktivitet och vila. Läste någonstans om en kvinna som brukade skriva "USA" för vissa dagar i sin kalender. Hon var inte på väg till Amerika, som det kanske låter, utan förkortningen stod för "utan särskild anledning". Detta för att se till att hon fick tid för sej själv. Tror att rätt många av oss kunde börja skriva in lite "USA" här och där i kalendern.

Ups, klockan är "en kvart i månsken". Vi ses!



Om det gick att fotografera dofter...

 

..... så skulle jag ikväll ha tagit foton på doften av nyklippt gräs, solbränd hy, hägg som blommar och grillar som värms på bakgårdar... Eller om det gick att fota hur det känns att sitta ute i solen och känna hur dess strålar gassar mot min hud, hur jag tittar på tulpanerna som blommar, hur jag glädjs över att sommaren igen en gång är här!

Ett par veckor, sedan börjar min semester. Kommer ihåg hur det kändes förr efter skolavslutning - vilken härlig frihetskänsla. Vilken njutning att gå hem i solskenet, fint klädd, betyget i handen och hela sommaren framför sej! Ska försöka skapa lite av den känslan pånytt. Vet inte riktigt hur det skall gå till, men jag tror faktiskt att det skulle hjälpa med att sjunga "Den blomstertid nu kommit". Och att inte planera in för mycket, utan ge mej tid att njuta av lediga sommardagar!

"Många människor springer efter lyckan likt en tankspridd man som nervöst letar efter sin hatt, medan han hela tiden har den på huvudet eller i handen. S. Smith"

"Mycket av livets goda blir försummat bara för att det inte kostar något."

Ryskt ordspråk

Har funderat mycket på senaste tid på vad som gör mej glad, ger mej energi och varje dag värd att leva. Det är oftast små enkla saker i vardagen, oftast kostar de väldigt lite eller rentav ingenting. Men så finns det också det motsatta, saker jag inte själv valt, brådska som jag helst skulle undvika...brukar då försöka planera in lite mera "+ aktiviteter" som ger mer energi och gör livet på det hela roligare. Här är några exempel:

+ bra böcker och tidningar att läsa. Eftersom jag trivs jätte bra på biblioteket, så kostar det dessutom ingenting :) Vilken lycka att sen komma hem och börja bläddra i allt och undra vilken bok eller tidning jag skall börja med. Klart underskattat nöje!

+ intressanta kvälls- och veckoslutskursser. Detta om någonting ger en massa energi! Dessutom träffar man ofta personer med samma intressen, eller likadan syn på livet som man själv har. Lämpligt sällskap helt enkelt. Det är inte alltid man har lyxen att vara omgiven med likasinnade ;)

+ god och hälsosam mat i gott sällskap, eller alternativt ensam i lugn o ro. Ibland behövs det inte mer än så.

+ yoga, inte bara asanorna dvs ställningarna, utan allt som ordet innebär. Ett sett att leva helt enkelt. Och glädjen att ha en egen yoga grupp att undervisa och hålla timmar åt. Det ger väldigt mycket att ha möjligheten att kunna lära ut någonting som kommit att betyda så mycket för mej själv.

Och sen har vi "- aktiviteterna"...kanske det räcker med att säga att så länge jag inte är alltför hungrig (då blir jag förbannad), alltför stressad (kan inte tänka klart + blir igen argsinnt) eller alltför trött (piper och allting känns helt övermäktigt), så brukar det mesta ordna sej! Med det sagt är det väl bäst att jag tar någonting att äta, lugnar ner mej och går och lägger mej :)

"Den människa,

som vill bli verkligt lycklig,

bör inte lägga an på att öka sitt gods,

utan på att begränsa sina krav"

Platon

Håller på att läsa "Irti oravanpyörästä" (fritt översatt "Hoppa av ekorrhjulet") av Kaarina Davis. Värt att läsa, fick mej en riktig tankeställare.

Jag har inte själv köpt så mycket de senaste åren, kan inte komma ihåg när jag senast skulle ha åkt någonstans och "shoppat". Kaarina var förut rätt bra på att få sin lön att gå åt, tyckte om att köpa sej en massa flotta saker, sörplade latte på fina cafén och hade ett riktigt vrålåk till bil. Hon berättar i boken hur hon sade upp sej från sitt tunga och utmattande jobb som sjuksköterska, sålde bort en massa prylar och flyttade ut till ett litet torp på landet. I sama veva skilde hon sej också från sin man.

Men det var inte detta som fick mej att tänka efter, utan det att hon t.ex. märkte hur mycket det kostade för henne att vara heltidsanställd. Hon drog av från sin timlön kostnader för t.ex arbetsresor, service för bilen, maten på lunchrestaurangen, kläder och skor hon behövde och tiden hon använde till att ta sej från och till jobbet. Hon lade ett pris på "berövad fritid" som gick åt när hon körde, hon var dessutom så trött när hon väl kommit hem från jobbet att hon behövde en stunds vila för att återhämta sej. Efter att ha dragit av allt detta från sin lön, så såg timlönen helt annorlunda ut...Hon insåg också att om hon hade mera fritid, kunde hon själv tillreda sin mat, vilket i så fall drog ned på matkostnaderna väsentligt. Dessutom hade hon när hon flyttat till landet möjligheten att börja odla sina egna grönsaker och rotfrukter, vilka hon sedan förvarade över vintern i en jordkällare. Tänk hur mycket gratis mat som går att få genom att plocka bär och svamp, samla nässlor...

En annan sak jag inte tänkt på är hur ofta man låter bli att klaga som kund. Hur ofta mat man köper från butiker inte är så fräsch den borde vara. Hur många för tillbaka frukt som visar sej vara möglig när man kollat den lite närmare och tänkt äta den? Tänk att gå tillbaka nästa dag med tre mögliga mandariner? Hah, händer sådant över huvudtaget? Eller om en produkts "bäst före datum" ha gått ut för länge sedan och man köpte den i förrgår. Tänker man kanske att den bara kostade några euro, slänger den med i suck i soptunnan? Jag kunde åtminstone bli bättre på det här.

En annan intressant tanke var hur mycket tid det kan gå åt till att hålla en stor gräsmatta i skick. Varför inte istället ha endast en liten gräsmatta, som går att klippa med en klippare utan motor? Resten av gården skulle kunna vara trädgårdsland eller varför inte blomsterbänkar, eller ängsblommor? Hmmm...bra ursäkt för mej att gräva upp lite till av gräsmattan?

Kaarinas egen blogg ifall du vill kolla närmare på hennes livsstil:



 http://www.kaarinadavis.com/p/irti-oravanpyorasta.html

“Every morning, when we wake up, we have twenty-four brand-new hours to live. What a precious gift! We have the capacity to live in a way that these twenty-four hours will bring peace, joy, and happiness to ourselves and others.”  Thich Nhat Hanh

Ibland är det svårt att tro att varje dygn faktiskt innehåller 24 timmar. Känns faktiskt som om veckodagarna hade olika längd, kanske någon tryckt in "fast forward" idag? Speciellt måndagar verkar vara sådana dagar med "FF" nedtryckt. Eller kanske jag bara håller på att bli gammal? Läste någonstans en rätt bra förklaring på varför tiden verkar gå snabbare när man blir äldre. Det påstods bero på att man som liten tänker att man ännu kommer att leva länge, tills man blir riktigt gammal, därför verkar tiden gå så långsamt...när man blivit lite äldre, så finns det inte lika mycket tid, lika många år kvar att leva. Intressant tanke! Jestas, så allting kommer att börja gå ännu snabbare!? Och det som redan nu känns som om att jag just hunnit få vinterringarna på min bil bytta, sen ska sommarringarna under ;) Ok, jag överdriver kanske lite, men du förstår säkert känslan. Samma är det med varma soliga kvällar som idag, först jobb, sedan ta mej hem, handlade mat, planerade lite yoga och plötsligt märkte jag att jag säkert borde gått o lagt mej. Men innerst inne misstänker jag att jag är av den åsikten att sommarnätter är till för att vaka...jep, och jag brukar ändå stiga upp vid 6-tiden om morgnarna...kanske inte så lyckad kombination.

Välkommen till "Sommar i sinnet"!

"Det finns ingen väg till lycka eller sorg. Den finns i ditt inre."

  kinesiskt ordspråk

Välkommen!

Sommaren är här, äntligen! <3 In med lite sol i sinnet, ljusa dagar och varma kvällar. Den här tiden på året är det lätt att bli inspirerad och tänka positivt. Min utmaning till dej är att ta dej lite tid varje dag (hela året runt), stanna upp, njuta av livet och framför allt vara tacksam över allt det gett dej! Kolla att du lever enligt dina egna värderingar och aktivt göra val i vardagen enligt dem. "Den som behärskar ögonblicket, han behärskar livet."

Det här med att börja blogga är någonting jag gått och funderat på en längre tid, men du vet kanske hur det är, ibland känns det som om man inte riktigt hade tillräckligt med tid att förverkliga vad man vill.  Fast är man, som jag, av den åsikten att det beror på hur man prioriterar, så är det sist och slutligen bara att börja ;)

Jag har yogat många år, sedan 2003 tror jag och det ena har lett till det andra...jag har de senaste åren träffat en massa intressanta mänskor, gått på verkligt givande kurser och sakta men säkert märkt hur min egen inställning till livet har förändrats. Det har blivit roligare att göra sej av med saker än att skaffa sej nya, jag försöker leva ett lugnare liv, leva "här och nu", prioritera bland alla "måsten" och "vill göra", helt enkelt förenkla vardagen och på så sett få ut mer av den. Kvalitet istället för kvantitet. Att vara fullständigt närvarande då jag är där. Välkommen att ta del av mina tankar och mitt liv, vi ses här på bloggen!