"Att se en värld i ett sandkorn
och se en himmel i en vild blomma,
hålla oändligheten i sin handflata
och finna evigheten i en timme"
William Blake
"Det var då en sällsynt vacker björk" och det var då en rätt besynnerlig tanke tänkte jag därefter. Gammal och knotig, stammen var sned, men grenarna sträckte sej så stolta upp mot den ljusblåa sommarhimlen. Kronan badade i solljus och lövena nästan glittrade i grönt. Och där låg jag under den och väntade på att yoga timmen ute i trädgården skulle börja. Jag hörde dragspelsmusik och en kvinna sjunga, ljuden kom med vinden, kanske nerifrån stranden. Det prasslade i buskarna och jag kände gräset kittla mot min hud. Vilken lycka att få uppleva allt detta på en onsdagskväll!
Här fann jag en liten evighet mellan kl. 17:50 och 19:00, för att vara riktigt exakt. Kanske den brukar dyka upp vid det klockslaget, vem vet? Små vardagliga saker i livet kan ge så mycket glädje bara vi har tid att stanna upp och lägga märke till dem. Sedan undrar jag lite över den gamla björken, kanske även människor är vackrare som äldre? Lite rynkigare, lite krokigare men med en lite djupare blick och erfarenhet av livet. Så länge vi inte är så trötta och jäktade att vi tappar glimten i ögat.
Kanske kunde jag ha betalat 7€ till för att få stanna en timme längre kvar på gården, få en stund till av "evigheten" och bara njuta av sommaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar