Shanti, shanti, shanti! Säg det tre gånger, det lönar sej!

Jag deltog på fredagen i en yogafilosofi- och mantrakväll. Temat för kvällen var yogan i vardagen, vilket ledde till en del intressanta diskussioner. Vi sjöng först olika mantran och lyssnade sedan på föreläsningen. Det där med att sjunga mantran känns för mej ungefär som det kändes att sjunga psalmer när jag var liten och hörde till kyrkokören. En känsla som är svår att beskriva, men kanske någon känner igen sej? En ren glädje, en känsla av andlighet. Som att sitta i ett litet kapell en varm och solig sommardag och följa med en vigsel, ute kvittrar fåglarna och det doftar sommar. Att riktigt känna hur vackert och skört livet är.

 

 

 

Fick veta att det enligt gamla indiska läror anses att om man riktigt vill förstärka någonting ska man säga det tre gånger. Kanske det? Kanske tvivlar vi den första gången, tänker "skulle eventuellt kunna vara möjligt" på den andra och på tredje gången är vi övertygade? Och jag som trodde att jag bara hade en dålig vana då jag brukar upprepa mej om jag inte får den respons jag väntat mej...

 

Min tredje kanin <3, med "bad hair day"

 

 

Jag har gått några NLP-kurser, på dem har jag lärt mej att om man vill få sin vilja igenom ska man först säga två saker som alla har samma åsikt om, den tredje saken man nämner blir då lättare godkänd. Typ "Nu när det är maj månad och solen skiner, stänger vi kontoret lite tidigare på fredagen" ;) Visst, det låter som en bra idé! Värt att tänka på ifall du inleder ett möte.

Vårsol, medveten närvaro och längtan efter hallonrött

Vårsolen, vad jag har längtat efter den!!

 

Mössöron på björkarna, ett förlängt veckoslut och solen som skiner! Känslan av att det finns en mening med vad jag gör, tid att förverkliga några projekt och så det viktigaste : sinnesro. Det är inte så mycket mer jag behöver. Om jag hade några problem så tycks jag ha glömt dem. Det finns inte så mycket att oroa sej för i just den här stunden - medveten närvaro, den ger mej en vila i nuet.

Jag fick några gamla tidningar, några nummer av Nära av min syster. I en av dem fanns en intervju med Cecilia Åkesdotter, instruktör inom Mindfulness i Sverige. Hon berättar att "forskningen nu även visar att en person som är närvarande kan få andra att bli det också". Hon säger att ju mer närvarande en instruktör eller föreläsare är, desto mer närvarande blir gruppen. Att det sker en slags ordlös kommunikation som aktiverar närvaron hos dem. Precis vad jag lagt märke till själv, men ibland känns det så bra att se det skrivet! Det är så roligt att det ofta dyker upp artiklar, böcker, föreläsningar som jag behöver läsa eller höra. Ja, t.o.m. mänskor jag mår bra av att träffa! Kanske det här är det en del kallar "lagen om attraktion"?

 

Och av någon konstig anledning skulle jag vilja ha en hallonröd ytterdörr, ingen aning om vad det skall betyda. Vårkänslor? ;)