Sommar i sinnet

“Everything that slows us down and forces patience, everything that sets us back into the slow circles of nature, is a help. Gardening is an instrument of grace.” May Sarton

Jag klev över tröskeln, in i det varma lite fuktiga växthuset och då slog det mej plötsligt - här är allt som förr! Det doftade våt filtduk, mull, basilika, citronmeliss, timjam, en massa örter i en härlig blandning. 17 år, vad är det? Igår kändes det som man ibland säger här i min hemtrakt "en hutt och en händelse". Som om tiden skulle ha stannat, som om någon lagt den i en burk och gläntat på locket.

Jag brukade sommarjobba där, på handelsträdgården. Varje sommar brukar jag åka dit pånytt för att shoppa lite. I år blev det sammetsrosor, en pelargon, månadssmultron, persilja, mörk basilika, timjam och något slags prydnadssalvia. Salvian doftar så gott, kunde bara inte motstå den.

Blommor är någonting som är svårt för mej att motstå, men någonstans där i växthusen mellan de långa borden med alla tänkbara sorter, brukar jag komma ihåg storleken på vår gård och balkong. Vi har ganska mycket perenner också, så det ryms inte så mycket mer. Men det är känslan som räknas, det är som om det nu skulle ha blivit sommar på riktigt när sommarblommorna är planterade. Om vi bortser från att jag igår var så trött efter jobbveckan att jag använde verbet "parkera" istället för att "plantera" och idag "kopiera", så kände jag mej verkligt lycklig när jag fick sticka händerna i mullen!

En blomma går inte att skynda, det brukar inte funka att försöka tvinga den att slå ut i blom, det tar den tid det tar. Så är det, allt tar sin tid och vi vet inte hur mycket tid vi har. Det enda som verkligen finns är nuet, ett andetag i taget.