Helt "ute och cyklar" bland gubbar med konjaksglas i skogen...

Om det är någonting jag är bra på så är det att tappa bort mej. Typ gå in i på toaletten eller i städskrubben då jag är hos någon och hälsar på och ämnar öppna ytterdörren. Jep, bägge två har hänt och säkert en massa andra alternativ också. Speciellt stora byggnader är svåra för mej att hitta ut från. Det är många platser jag besökt (läs vänners hem), men inte skulle hitta tillbaka till, nå kanske med hjälp av min smart telefon eller utskrivna kartor från internet.

I går kväll efter att igen en gång blivit kallad för nattuggla och fått frågan att varför i all världen kommer jag på idén att åka på cykeltur så pass sent på kvällen, åkte jag och K ut på cykellänk. Vet du, solen råkade ännu skina så fint och jag längtade efter en stund vid vatten. Måste få komma ut i naturen och riktigt njuta av sommaren. 

Så det var med tanke på vatten vi åkte iväg. Som tur så finns det vatten rätt nära där vi bor. Det blev en massa cyklande på små sandvägar, vägar som inte verkade leda någonstans, kusliga hus och lite "det här börjar bli rätt så avsides känsla". Men det var roligt, älskar att efter alla år jag bott här fortfarande kan tappa bort mej och vara på ställen där jag aldrig varit förut! Båtar, doften av hav och skog och den svala kvällsvinden. Lite som att åka på snabb stugsemester, räckte bara ett par timmar och kostade ingenting. Men var värt mycket i en känsla av frihet.

På en av de små sandvägarna dök det plösligt upp några gubbar, en av dem hade t.o.m ett fullt konjaksglas i handen. Kanske var de på väg ned till stranden, fast vägen verkade inte riktigt leda någonstans. Precis när vi skulle cykla förbi dem hälsade K på dem. Hah, bekanta i skogen, nu vet vi vart han håller hus om fredagskvällarna. Där ser man, det finns flera än vi som håller till på konstiga ställen. Det är sommarkvällarna som gör det, de lockar ut oss på ett sätt som bara en solig sommarkväll kan göra <3 I varje fall om man är en nattuggla, eller ska vi kanske säga "kattuggla", eftersom jag tydligen också är som en katt...

Vresros, doften av min barndom

Horatius: " Fånga dagen och lita det minsta möjliga på framtiden."



Vy från kvällens cykeltur

Ibland är det inte helt lätt att hålla ordning på sina tankar. När jag var i duschen märkte jag att jag i mina tankar både var på jobbet, planerade inför hösten och summan av allt detta vart att jag började tänka på Afrika. Afrika? Huh, huh, var inte särkilt närvarande. Inte undra på att jag ibland står lite väl länge i duschen...

Jag tänker rätt sällan bakåt i tiden (det är inte så mycket som det går att göra åt sådant som redan varit), men framåt lite väl mycket. Oftast dessutom helt i onödan. Jag menar inte att jag borde börja leva varje dag som om den med säkerhet vore den sista, det skulle troligtvis inte vara en så bra idé ifall morgondagen ännu kommer. Endel saker behöver planeras och jag tror det är hälsosamt att ha mål för framtiden, men största delen av uppmärksamheten borde vara "här och nu".

Den här veckan är det svårare än vanligt. Det är som om jag gång på gång skulle fiska med ett virvelspö, flötet hamnar någonstans vid slutet av veckan och jag hamnar jämt o ständigt att tvinna upp linan på själva "virveln" för att komma tillbaka till nuet. Jag vill bara vara här, skulle så gärna vilja stanna tiden. Jag tror jag stannar kvar här, en solig sommarkväll, det är livet!

Min nya följeslagare, jag är så glad över den!
Fullt möjligt att jag blivit rätt anspråkslös, men denna gamla damcykel jag fick gratis duger bra åt mej.

 

Donna Farhi i boken Teaching Yoga, som jag håller på att läsa : " We find that all we need lies within the moment, even if the moment is difficult. This contentment arises of the realization that no matter how sticky and difficult life can be, when we stand in our own center, our inner self remains untouched."

För en del är det fiske, löpning, handarbete, matlagning eller kanske gå på länk med hunden - för mej är det yoga.

Egentligen drogs jag till yogan långt innan jag förstod det själv. Som liten och som tonåring brukade jag varje år gå på någon danskurs, ibland var det jazzdans (det var populärt på den tiden...), ibland flamenco eller t.o.m street dance. Min danslärare brukade i slutet av varje timme släcka lamporna i salen, be oss lägga oss ner på rygg på golvet, sluta ögonen och bara stilla oss. Och jag njöt. Det var högt till tak, tyst och lugnt. Inga krav. Vid något skede märkte jag att denna stund i tystnad var den bästa i hela veckan. Jag tyckte att det var konstigt att jag tyckte på det viset, hade lite roligt åt mej själv. Det var tydligen ganska enkelt att få mej nöjd! Inte visste jag då att jag egentligen låg i yogans Savasana ställning "död mans ställning". Men det var helt tydligt det jag behövde!

I yogan finns det mängder av olika ställningar, de kallas för "asana". Jag tycker det är lite synd att yoga bilder ofta är tagna på väldigt underliga och svåra asanor. Man får enkelt intrycket att man måste vara vädigt mjuk och ha en fenomenal balans. Men så är det inte. Det är inte hur vig man är, hur djupt man kommer in i en rörelse, som räknas. Du kan glömma alla eventuella prestationskrav, åtminstone om du går på mina timmar :)

Det är viktigare att vara närvarande i stunden, i din kropp, lyssna till den och bara andas. Att göra asanorna på lämplig svårighetsgrad för dej själv, rätt så de inte skadar din kropp och bara glädjas av känslan de ger och lugnet på yoga timmen. Sen är det fullt möjligt att du efter några år klarar av att göra sådant du förut inte trodde var möjligt! Men det finns så mycket mer till yogan än bara asanorna. Det är ett sätt att leva, att tala sant, att vara nöjd med det du har, att må bra här och nu, behandla både dej  själv och andra väl...och så mycket mycket mer. Yogan har sakta men säkert förändrat mitt sätt att tänka och leva och det är till det bättre!

Midsommarbrasa, vacker och så meditativ att titta på

“It is not enough to be busy; so are the ants. The question is: what are we busy about?” Henry David Thoreau

Den här bilden för mej att vilja åka ut till landet. Ah, sommar!

 Jag var på lördagen på middag till mina föräldrar. Fick för mej att kolla lite i en gammal bok med foton på olika hus i Östra Nyland här i Finland. Kom ihåg att där finns ett foto på huset där min mamma är uppväxt. Min mamma bodde på landet, någonting som hon inte riktigt verkar ha gillat. Hon brukar säga att på landet kan man bo "om det är sommar och söndag", men tydligen bara om denna kombination uppfylls ;).

I boken nämdes att min morfar varit jordbrukare och att hans fru, omnämd som värdinnan på gården, har som hobby gårdsskötsel. Om min mamma står det att hon är hemmafru, både för- och efternamn felstavade. Hittade info om en av min farbröder också i krönikan, det stod att han gillar att resa, det lär väl stämma fortfarande.

PS. Dotterdottern längtar ut till landet, dock endast om sommararna, men även andra veckodagar än söndagar. Och mamma, ibland kan jag också längta efter att vara hemmafru, fast det skriver jag endast här då jag vet att du inte läser det. Ingen brukar kalla mej värdinnan (närmast kommer min syster som full av ironi brukar  kalla mej "Prinsessan"), men jag har som hobby trädgårsskötsel. Fast trädgården är så liten att jag här i veckan köpte skylten nedan, ifall nån inte förstår att den lilla ingärdade några kvadratmeters plätten är vår gård. ..

Hjärnan på semester?

Hjärnan gör av med en fjärde del av vår energi och den behöver få vila åtminstone en tredje del av dygnet. Så nu borde den vara glad nu på semestern, då den fått sova 8-9 timmar per natt! Den behöver protein lika som våra muskler, ifall musklerna inte får tillräckligt protein tar de det från hjärnan...Gulp. Bra orsak att försöka få i sej tillräckligt med protein...

Jag har sedan liten älskat att sola och ibland undrat varför jag är så nöjd då jag ligger på en strand, eller på gården och känner solstrålarna gassa mot mitt ansikte, hela min kropp. Jag har först de senaste åren förstått varför. Jag brukar ibland meditera och solandet är egentligen ett slags meditation för mej. Det är då hjärnan förstår att den har semester. Behöver inte tänka någonting, det räcker med att känna solen värma. Det bästa är egentligen om det är så hett att solen riktigt bränner, jag är på en strand och kan gå och ta ett dopp i det skede som jag börja känna mej helt stekt och snurrigt. Låter kanske konstigt, men då förnimmer jag solen och sommaren allra mest.

På dagen när jag låg ute på gården och njöt av solen, kom jag att tänka på att jag kanske borde lita lite mer på naturen. Jag planterade för tre år sedan kameleontbuskar, jag trodde de dog första hösten. Bladen, de få som de hade, föll väldigt tidigt. Men, nästa vår visade sej att de var i liv och såg mycket frodigare ut. Förra året undrade jag över att bladen inte blev vita och ljusröda som det borde bli, de verkade inte riktigt förstå att de är kameleontbuskar. I år har de tydligen förstått det, då det ser ut som om jag målat bladspetsarna med vit målfärg och lite rosa. Det tar alltså sin tid. Ibland kan man inte göra någonting annat än vänta. Astern, den enda lilla jag köpte förra hösten fick någon ohyra och började se helt förtvinad ut, men i år ser den fräsh ut. Eller tänk att gräva ned blomlökar sent på hösten och sedan på våren vänta på att de ska dyka upp bland snön. Vilken glädje när de väl blommar! Och varje sommar har rosorna en hel massa bladlöss runt knopparna... Naturen har helt tydligt sina egna rutiner. Den verkar kunna sin sak.

Miss Bateman blir bara vackrare och vackrare

 “The mind is its own place, and in itself, can make heaven of Hell, and a hell of Heaven.” John Milton

 

Det sägs att vi tänker ca 60 000 tankar per dag, av dem är hela 90-95% samma som igår. Låter rätt oroväckande. Tänker vi verkligen så många tankar och hela tiden samma sak? Om vi sover 7 timmar av dygnet, så tänker vi ca 3500 tankar i timmen. Undrar hur dessa fördelar sej över dagen. Kanske lite färre på morgonen när vi just vaknat och på kvällen innan vi somnar, kanske några timmar mitt på dagen då vi tänker på högvarv? Hur räknas en tanke, den består säkert av flera meningar, ett litet kapitel för sej själv? Typ dagens "jag borde dammsuga, men jag är förkyld och dessutom skiner solen ute...och vem vill dammsuga en solig semesterdag? Borde jag kanske göra det imorgon istället, kanske vädret är sämre då?".

Min systers urgulliga hundvalp Albin. Jag tror inte han
bekymrar sej speciellt mycket över morgondagen.

Vad tänkte jag på igår jämfört med idag? Hmm...det mesta är tyvärr samma som under de senaste dagarna. Jag läste ett par veckotidningar, de fick mej att tänka till om det ena och det andra, men ingenting revolutionerande. Mest "jaha, just så, det har jag inte kommit att tänka på förr". När jag lagade mat igår kom jag att tänka på att det skulle vara praktiskt med ett liters eller halvliters mått. Vau, vilken enastående tanke, eller kanske inte. Inatt tittade jag på TV, det kom ett program om svenska trädgårdar, vilka tävlade om någon titel. Fina medelhavsinspirerade gårdar. Men odlinszon 1, i södra Sverige. Fast de påstod att det skulle gå att odla citroner på nordligare breddgrader, bara man odlar trädet i kruka och tar in det till hösten. Och persikor, borde funka att gräva ner trädet i marken. Intressant, fick en massa nya idéer, men jag tror inte de är värst användbara här hemma på vår lilla radhusgård. Men de räknas väl som nya tankar?

Googlade lite snabbt om tankar på nätet. Det lär räcka ca 30 dagar att ändra sina tankebanor, bara man tränar varje dag. Jag brukar försöka lyssna på mina tankar men samtidigt hålla i minnet att de inte är några sanningar. Om jag märker att jag tänker någonting negativt eller begränsande, brukar jag lägga till frågan "Säger du det? Är det verkligen så?". Allt som oftast är jag efter detta inte alls säker på saken längre. Testa, det kan leda till många intressanta insikter!

 

“The mind is its own place, and in itself, can make heaven of Hell, and a hell of Heaven.” John Milton

Lupinerna blommar, midsommaren är snart här!

"Frihet är att inte ha några tider att passa"

  Jan Kantz

Semester i tre veckor, första officiella dagen idag. Vilken lyx! Idag när jag fixade lite på gården, läs "plockade bladlöss från rosorna", kunde jag inte undgå att tänka på alla som sitter kvar på kontoret och jobbar. Förra veckan hade jag jätte bråttom på jobbet, försökte hinna få en massa saker skötta innan semestern - idag har jag sovit till 9, åt morgonmål i en timme och plockade bladlöss på bakgården. Hah, så snabbt kan situationen förändras! Och är förkyld. Jag är rätt säker på att det beror på att jag sedan december gått och tänkt att jag inte kan bli sjuk, inte hinner bli sjuk. Nå, nu har jag tydligen tid för detta också, en smula ironiskt. Har bestämt mej för att i fortsättningen tänka "jag är frisk", det är kanske ett bättre mantra?

Denna sommar är min semester lite annorlunda jämfört med vad den brukar vara. Jag har tänkt stanna hemma och ta det lugnt. Ok, det finns säkert en massa vänner och bekanta som tvivlar på detta och undrar hur jag skall klara av det. Hoppas riktigt på att jag skulle bli lite uttråkad, bara för att få se vad som då händer. Brukar bli väldigt kreativ när jag är både utvilad och undrar vad jag skall hitta på. Det är den känslan jag saknat en längre tid, att vara tillräckligt utvilad för att orka med någonting nytt OCH att ha tillräckligt med tid för att kunna förverkliga det. Jag vet, jag har en massa egen tid. Jag har inga barn, inga husdjur, inget gammal hus som behöver ständig renovering, eller fasligt stor gräsmatta...men jag jobbar heltid och därtill som enskild företagare med yoga vid sidan om dagsjobbet. Och jag tränar, planerar yoga timmar, går på utbildningar...har alltid en massa idéer och små projekt på gång, ganska aktiv helt enkelt. Men nu tänker jag bli ineffektiv, vi får väl se hur det går! Som tur verkar min man ha samma semesterplaner som jag, får väl allt se vem som först blir uttråkad. Min kalender har sällan haft så tomma sidor, men jag kan bara inte boka in någonting, måste få vila lite först och glömma klockan för en tid. Ah, semester...



Miss Bateman blommar fint i år

“Everything that slows us down and forces patience, everything that sets us back into the slow circles of nature, is a help. Gardening is an instrument of grace.” May Sarton

Jag klev över tröskeln, in i det varma lite fuktiga växthuset och då slog det mej plötsligt - här är allt som förr! Det doftade våt filtduk, mull, basilika, citronmeliss, timjam, en massa örter i en härlig blandning. 17 år, vad är det? Igår kändes det som man ibland säger här i min hemtrakt "en hutt och en händelse". Som om tiden skulle ha stannat, som om någon lagt den i en burk och gläntat på locket.

Jag brukade sommarjobba där, på handelsträdgården. Varje sommar brukar jag åka dit pånytt för att shoppa lite. I år blev det sammetsrosor, en pelargon, månadssmultron, persilja, mörk basilika, timjam och något slags prydnadssalvia. Salvian doftar så gott, kunde bara inte motstå den.

Blommor är någonting som är svårt för mej att motstå, men någonstans där i växthusen mellan de långa borden med alla tänkbara sorter, brukar jag komma ihåg storleken på vår gård och balkong. Vi har ganska mycket perenner också, så det ryms inte så mycket mer. Men det är känslan som räknas, det är som om det nu skulle ha blivit sommar på riktigt när sommarblommorna är planterade. Om vi bortser från att jag igår var så trött efter jobbveckan att jag använde verbet "parkera" istället för att "plantera" och idag "kopiera", så kände jag mej verkligt lycklig när jag fick sticka händerna i mullen!

En blomma går inte att skynda, det brukar inte funka att försöka tvinga den att slå ut i blom, det tar den tid det tar. Så är det, allt tar sin tid och vi vet inte hur mycket tid vi har. Det enda som verkligen finns är nuet, ett andetag i taget.