Helt "ute och cyklar" bland gubbar med konjaksglas i skogen...

Om det är någonting jag är bra på så är det att tappa bort mej. Typ gå in i på toaletten eller i städskrubben då jag är hos någon och hälsar på och ämnar öppna ytterdörren. Jep, bägge två har hänt och säkert en massa andra alternativ också. Speciellt stora byggnader är svåra för mej att hitta ut från. Det är många platser jag besökt (läs vänners hem), men inte skulle hitta tillbaka till, nå kanske med hjälp av min smart telefon eller utskrivna kartor från internet.

I går kväll efter att igen en gång blivit kallad för nattuggla och fått frågan att varför i all världen kommer jag på idén att åka på cykeltur så pass sent på kvällen, åkte jag och K ut på cykellänk. Vet du, solen råkade ännu skina så fint och jag längtade efter en stund vid vatten. Måste få komma ut i naturen och riktigt njuta av sommaren. 

Så det var med tanke på vatten vi åkte iväg. Som tur så finns det vatten rätt nära där vi bor. Det blev en massa cyklande på små sandvägar, vägar som inte verkade leda någonstans, kusliga hus och lite "det här börjar bli rätt så avsides känsla". Men det var roligt, älskar att efter alla år jag bott här fortfarande kan tappa bort mej och vara på ställen där jag aldrig varit förut! Båtar, doften av hav och skog och den svala kvällsvinden. Lite som att åka på snabb stugsemester, räckte bara ett par timmar och kostade ingenting. Men var värt mycket i en känsla av frihet.

På en av de små sandvägarna dök det plösligt upp några gubbar, en av dem hade t.o.m ett fullt konjaksglas i handen. Kanske var de på väg ned till stranden, fast vägen verkade inte riktigt leda någonstans. Precis när vi skulle cykla förbi dem hälsade K på dem. Hah, bekanta i skogen, nu vet vi vart han håller hus om fredagskvällarna. Där ser man, det finns flera än vi som håller till på konstiga ställen. Det är sommarkvällarna som gör det, de lockar ut oss på ett sätt som bara en solig sommarkväll kan göra <3 I varje fall om man är en nattuggla, eller ska vi kanske säga "kattuggla", eftersom jag tydligen också är som en katt...

Vresros, doften av min barndom