Sommar i sinnet

Hjärnan på semester?

Hjärnan gör av med en fjärde del av vår energi och den behöver få vila åtminstone en tredje del av dygnet. Så nu borde den vara glad nu på semestern, då den fått sova 8-9 timmar per natt! Den behöver protein lika som våra muskler, ifall musklerna inte får tillräckligt protein tar de det från hjärnan...Gulp. Bra orsak att försöka få i sej tillräckligt med protein...

Jag har sedan liten älskat att sola och ibland undrat varför jag är så nöjd då jag ligger på en strand, eller på gården och känner solstrålarna gassa mot mitt ansikte, hela min kropp. Jag har först de senaste åren förstått varför. Jag brukar ibland meditera och solandet är egentligen ett slags meditation för mej. Det är då hjärnan förstår att den har semester. Behöver inte tänka någonting, det räcker med att känna solen värma. Det bästa är egentligen om det är så hett att solen riktigt bränner, jag är på en strand och kan gå och ta ett dopp i det skede som jag börja känna mej helt stekt och snurrigt. Låter kanske konstigt, men då förnimmer jag solen och sommaren allra mest.

På dagen när jag låg ute på gården och njöt av solen, kom jag att tänka på att jag kanske borde lita lite mer på naturen. Jag planterade för tre år sedan kameleontbuskar, jag trodde de dog första hösten. Bladen, de få som de hade, föll väldigt tidigt. Men, nästa vår visade sej att de var i liv och såg mycket frodigare ut. Förra året undrade jag över att bladen inte blev vita och ljusröda som det borde bli, de verkade inte riktigt förstå att de är kameleontbuskar. I år har de tydligen förstått det, då det ser ut som om jag målat bladspetsarna med vit målfärg och lite rosa. Det tar alltså sin tid. Ibland kan man inte göra någonting annat än vänta. Astern, den enda lilla jag köpte förra hösten fick någon ohyra och började se helt förtvinad ut, men i år ser den fräsh ut. Eller tänk att gräva ned blomlökar sent på hösten och sedan på våren vänta på att de ska dyka upp bland snön. Vilken glädje när de väl blommar! Och varje sommar har rosorna en hel massa bladlöss runt knopparna... Naturen har helt tydligt sina egna rutiner. Den verkar kunna sin sak.

Miss Bateman blir bara vackrare och vackrare