"Att inte hinna" vs. "gjorde någonting annat istället"

Efter att snabbt ha bläddrat lite i Facebook, kan jag bara konstatera att jag under helgen inte lagat någonting fint nog att äta som jag kunde ta foton på eller varit ute på sjöss. Hah, jag "valde" att få flunssa på lördag och stanna hemma o snyta mej. Pasta med svampsås har jag inte bemödat mej att ta foto på. Sorry, ifall någon skulle ha vilja sett den bilden. Kanske den skulle ha varit lite mer "down to Earth".

 

Istället sitter jag hemma vid köksbordet med min laptop, håret är uppsatt i en konstig tofs och för en gångs skull har jag ingen make up på mej heller - men den röda näsan är faktisk rätt färggrann. Sorry, den bilden kommer ni inte att få se!

 

Men, här hemma har jag haft tid att tänka. Är trött på att höra mej själv säga "har inte hunnit / hinner inte". Tänkte byta ut det till "har istället valt att göra någonting annat" eller i vissa fall "har inte orkat" eller rentav "vill inte". Det kommer att vara betydligt ärligare. Jag vill inte ha en tillvaro så full av aktiveteter att jag bara fixar saker från sex på morgonen till 23:30 på kvällen. Istället väljer jag varje dag ett tillfälle att vara närvarande i nuet, läsa lite, kanske gå ut och gå, yoga eller meditera. Under den tiden skulle jag förstås ha kunnat göra prestera någonting fantastiskt (fanatiskt?), men jag är mycket nöjdare så här. Hej då prestationsångest! Kommer inte att sakna dej...

 

"Äta bör man, annars dör man" och det gör man ju ändå förr eller senare...

 

Shanti, shanti, shanti! Säg det tre gånger, det lönar sej!

Jag deltog på fredagen i en yogafilosofi- och mantrakväll. Temat för kvällen var yogan i vardagen, vilket ledde till en del intressanta diskussioner. Vi sjöng först olika mantran och lyssnade sedan på föreläsningen. Det där med att sjunga mantran känns för mej ungefär som det kändes att sjunga psalmer när jag var liten och hörde till kyrkokören. En känsla som är svår att beskriva, men kanske någon känner igen sej? En ren glädje, en känsla av andlighet. Som att sitta i ett litet kapell en varm och solig sommardag och följa med en vigsel, ute kvittrar fåglarna och det doftar sommar. Att riktigt känna hur vackert och skört livet är.

 

 

 

Fick veta att det enligt gamla indiska läror anses att om man riktigt vill förstärka någonting ska man säga det tre gånger. Kanske det? Kanske tvivlar vi den första gången, tänker "skulle eventuellt kunna vara möjligt" på den andra och på tredje gången är vi övertygade? Och jag som trodde att jag bara hade en dålig vana då jag brukar upprepa mej om jag inte får den respons jag väntat mej...

 

Min tredje kanin <3, med "bad hair day"

 

 

Jag har gått några NLP-kurser, på dem har jag lärt mej att om man vill få sin vilja igenom ska man först säga två saker som alla har samma åsikt om, den tredje saken man nämner blir då lättare godkänd. Typ "Nu när det är maj månad och solen skiner, stänger vi kontoret lite tidigare på fredagen" ;) Visst, det låter som en bra idé! Värt att tänka på ifall du inleder ett möte.

Vårsol, medveten närvaro och längtan efter hallonrött

Vårsolen, vad jag har längtat efter den!!

 

Mössöron på björkarna, ett förlängt veckoslut och solen som skiner! Känslan av att det finns en mening med vad jag gör, tid att förverkliga några projekt och så det viktigaste : sinnesro. Det är inte så mycket mer jag behöver. Om jag hade några problem så tycks jag ha glömt dem. Det finns inte så mycket att oroa sej för i just den här stunden - medveten närvaro, den ger mej en vila i nuet.

Jag fick några gamla tidningar, några nummer av Nära av min syster. I en av dem fanns en intervju med Cecilia Åkesdotter, instruktör inom Mindfulness i Sverige. Hon berättar att "forskningen nu även visar att en person som är närvarande kan få andra att bli det också". Hon säger att ju mer närvarande en instruktör eller föreläsare är, desto mer närvarande blir gruppen. Att det sker en slags ordlös kommunikation som aktiverar närvaron hos dem. Precis vad jag lagt märke till själv, men ibland känns det så bra att se det skrivet! Det är så roligt att det ofta dyker upp artiklar, böcker, föreläsningar som jag behöver läsa eller höra. Ja, t.o.m. mänskor jag mår bra av att träffa! Kanske det här är det en del kallar "lagen om attraktion"?

 

Och av någon konstig anledning skulle jag vilja ha en hallonröd ytterdörr, ingen aning om vad det skall betyda. Vårkänslor? ;)

 

 

 

"Du som tycker att dagarna går och livet flyr. Tag dig samman och gör någonting onyttigt." (Ingrid Sjöstrand)

Det citatet är ett bland många som står skrivet på de kopierade papper jag fått av en väninna. Det är någonting jag kunde bli mycket bättre på - att göra "någonting onyttigt". Jag menar inte onyttigt som i att äta flottig mat och hälla en massa salt på den, ta några glas för mycket och ligga på soffan och lata sej flera dagar i följd ...Jag menar göra någonting som inte är av någon nytta. Istället kanske göra en snögubbe, några fina islyktor eller testa baka en kaka fastän ingen fyller år. Jag åkte faktiskt pulka för kanske åtta år sedan ;) Relativt nyligen?

Eller så lägger jag bara inte märke till vad jag gör. Jag gjorde faktiskt en liten yogatavla senast jag hade ledigt. Lite urklipp ur tidningar, en bild på en bunt av yogamattor och sen initialerna för mitt firmanamn. Jätte fin alltså, kröhöm, eller så inte. Som tur lyckas jag inte ta några närbilder med min kamera...

 

Funderade lite på att stanna upp och börja räkna årsringarna, bara på skoj



 

På ett annat av kopiorna finns en dikt om att bli äldre "Herre du vet att jag blir äldre dag för dag och snart blir jag gammal".. Jag vet inte vem som skrivit den, men han eller hon har haft en hälsosam dos av självironi. Eller vad säger du om de här raderna ur texten:

 

"Hindra mej från att berätta ändlösa detaljer. Ge mej förmåga att komma snabbt till saken"

 

och sist men inte minst:

 

"Låt mej förbli någorlunda trevlig"!

 

Det får vi allt hoppas :) Hoppas också att det kan anses som "onyttigt" att skriva i bloggen!

PS. Jag har ändrat inställningarna i bloggen så att alla kan ladda upp kommentarer.

När man haft riktigt bråttom måste man stanna upp och vänta på sin själ” kinesiskt ordspråk

Vintern är ännu på hälft, med mörka kvällar och ibland lite tröga morgnar, men så kommer solen fram som ett löfte om våren. Man brukar säga att det kommer solsken efter regn, men det kommer faktiskt också vår efter vintern, morgon efter natt och ofta bättre tider efter sämre tider. Energi efter trötthet - om vi förstår att stanna upp och "vänta hem själen", hinna ifatt med oss själva. Ibland blir det lite mycket av allting, lite väl lite tid till att stanna upp. Men egentligen är det då som det är allra viktigast!

 

 

 

Undrar ibland hur vintrarna såg ut förr i tiden. När det inte fanns el, bara en massa snö, kallt och mörkt. Fullt upp med att elda i kaminen för att hålla varmt inne, men kanske man helt enkelt gick och lade sej lite tidigare? Kanske det gick att ta det lite lugnare under vintern? Följa en mer naturlig rytm. Kanske man borde gå i "deltidside" när vintern kommer? Komma fram när solen börjar värma och snön smälta? Jag har inte riktigt kommit så långt. Jag får istället satsa på energi från yoga och vila i meditation. Läsa lite intressanta böcker sent om kvällarna, då jag egentligen borde ha lagt mej... Men det är inte illa det heller! Och försöka vara lite mer som solen och komma fram bakom molnen :)

 



10 dagar hemma = nästan 40-års kris...? Gott Nytt År!

Vart tog det här året vägen? Troligtvis dit alla de övriga hittils tagit vägen. Ute smäller raketerna och jag börjar visst bli lite sentimental. Det är så mycket jag skulle ha velat göra under året, men som blev ogjort. Lite på hälft, men det hör livet till. Om vi skulle ha gjort allt vi ville, vad skulle det då vara för mening med att fortsätta?

 

Vänta nu hösten...en massa intressanta yogakurser...oktobersnö. Konstigt med färggranna lönnlöv bland snö. November och december, jobb och yogatimmar. Blev för kallt att tvätta fönstren, hemligt stolt över att skippat detta "måste" för i år. Så mycket mer hann jag inte med. Mörkt om kvällarna, mörkt om morgnarna. Gäääsp. Sen kom julen och 11 dagar ledigt. Och nu så här på 10:e dagen står det klart för mej att jag kommit allt närmare något slags 40-års kris. Paniiik?

 

 

Gamla stan

 

Problemet är bara att jag är faktiskt 36, inte 40. Jag har tydligen för många 40 åringar i min bekantskapskrets ;) Tack till er!  Dessutom är jag nöjd med det mesta, så det är väl ingen egentlig kris heller. Men jag skulle så gärna förlänga dagarna lite och veckosluten lite till. Ibland känns det som om livet går mej förbi emedan jag är upptagen med allt möjligt annat, som måste göras.

 

Ljuset är på väg tillbaka!

 

Har hela året försökt prioritera, tänker fortsätta på den linjen. Måste bara först kolla att jag säkert prioriterat rätt. "Rensa lite i röran", släppa taget om allt gammalt och börja ett nytt år, en oskriven sida med många nya möjligheter. Ett riktigt Gott Nytt År till dej! Hoppas du kan förverkliga det du mest önskar dej <3 

Turistar hemma och lämnar "tonåringen" parkerad...

Det finns en sak som ännu aldrig slagit fel, att "turista" hemma i gamla stan! Äkta minisemester, som går att avnjutas hela året runt. Ifall man har lyckan att bo här vill säga. Ån med strandbodarna, gamla stans små butiker och caféer...turister som tar foton...och så här på en sommarlördag: brudpar! På väg till eller från kyrkan, eller så har de fotografering utomhus. Och kullerstensgatorna och smala gränder. Läste någonstans att det är hälsosamt att gå på kullerstenar, att de påverkar humöret postivt på grund av hur fotsulan trycks mot de runda stenarna. Jag vet inte om det är stenarna eller atmosfären i allmänhet, men jag blir alltid på gott humör av att gå omkring i gamla stan. Värt att testa!

Ifall du tror att det här blir dyrt, så glöm det. I varje fall i mitt fall. Det enda jag köpte var en liten keramikskål för 12€ och oftast går jag inte in i butikerna utan bara njuter av stan. 

Misstänker att jag börjar bli lite anspråkslös. Jag köper sällan någonting numera. Min bil fyller nästa år tretton, borde jag kanske fira att den blir tonåring? Jag har dessutom inte tänkt byta ut den på en tid. Undrar lite vad jag menar med "en tid"? Går väl några år igen. ;) Och sofforna, de är från januari 1998, jestas 14,5 år gamla! Enligt någon undersökning byter finländarna ut sin soffa ca vart 5:e år, endel ännu oftare. Jag ligger tydligen efter med rätt många år redan. Och så har ändå en kanin tuggat på kanten på den ena...

Våra köksstolar är mina föräldrars gamla, benen är lite ojämna efter att ett antal hundvalpar har tuggat på dem. Men de är jätte bekväma att sitta i, dessutom har jag börjat tycka att de är charmiga! Vi har även nya möbler, ifall man med "nya" menar sådana vi köpt för 4-5 år sedan. Okej, nu tror jag att jag börjar förstå varför jag trivs så bra i gamla stan bland allting gammalt och slitet...